Nu har jag rest ensam i exakt en vecka och jag måste säga att de har varit världigt lärorikt och det är inte många gånger under den tiden jag faktiskt har varit själv. Tiden i Borneo har vara rusat iväg och imorgon flyger jag tillbaka till älskade Singapore och på torsdag morgon så landar ÄNTLIGEN familjen! Så knasigt att vi allihopa flyger imorgon... Jag förstår verkligen inte vart tiden har tagit vägen. Men tillbaka till min tid här på Boreno! Så efter jag hade varit på Sapi blev det väldigt klart för mig, de är två grejer som jag bara måste göra när jag väl är här och det är att besöka ett orangutangcenter och så ville jag dyka på Sipadan - känd som ett av världens bästa dykplatser. Så på torsdagen så tog jag bussen ner till Semporna där dykningen var men kom fram vid midnatt så gick bara och la mig och sov. När jag vaknade upp fredag morgon och pratade med dykshopen berättar de att de inte har plats förrän på måndag. Jag chillade hela dagen och tillslut bestämde jag mig - jag får klämma in orangutangerna INNAN jag dyker istället. Så jag och tre till från hostelet åkte på lördag morgon upp till Sepilok (typ exakt där jag kom ifrån dagen innan, haha) och besökte orangutangerna på eftermiddagen. Det var så himla bra! Jag är emot allt som heter zoo och akvarium, djur ska leva i det vilda och om vi människor vill se djuren så tycker jag man får ta sig dit där de bor men de här rehabiliteringscentret är annorlunda. När orangutangerna är små brukar de bo ihop med sin mamma i upp till 7 år och lär sig allt de behöver veta för ett liv i de vilda men på de här centret så är de flesta orangutangerna föräldralösa vilket innebär att om de skulle vara själva i djungeln skulle de dö. Där kommer centret in och lär de små allt de behöver veta! Det var så magiskt att se djuren röra sig utan staket och de verkade så glada! De minsta fick sova inomhus på natten men annars så fick de andra aporna röra sig fritt. Precis så som de ska vara, jag är så glad att jag fick se dem. Idag finns nästan inga orangutanger kvar eftersom nästan 80 procent av all regnskog på Borneo har huggits ner och ersatta med oljepalmer... Fruktansvärt att se men så är situationen här. Därför blir jag glad att se att folk jobbar hårt för orangutangernas skull!
Sov i Sepilok en natt och sen skulle jag på söndagen ta bussen tillbaka till Semporna där jag skulle dyka måndag morgon. Bussen skulle gå klockan 14.00 och jag stod och väntade men nån buss kom aldrig men som tur var så löste jag problemet och även om det tog 9 timmar så kom jag fram på söndagskväll vid midnatt. På måndagsmorgon så ringde klockan vid 7 och jag gick upp och käkade frukost och sen åkte vi till SIPADAN! Asså hur kan jag ens förklara dyken jag gjorde igår? Jag tänker låt mina bilder tala men jag kan ju säga såhär, jag slutade räkna hur många hajar, sköldpaddor och andra stora fiskar jag såg under ett dyk. Jag är så glad att jag åkte ner och dök, kommer ha med mig den känslan i resten av mitt liv. Nu flyger jag tillbaka till älskade Singapore imorgon och ungefär samtidigt börjar familjen sin långa resa hit! Nu ska ni får se på bilder, puss på er❤️
- Orangutangerna var verkligen så nära oss, så himla coola djur!
- En mamma med ett litet barn som käkar lite frukt
- En lekplats till för de mindre orangutangerna där de ska öva upp färdigheter de behöver i djungeln
- På söndagsmorgonen så gick vi i en park och stötte på de här gigantiska trädet
- De jag reste till Sepilok med
- Sipadan
- Såhär vacker är ön Sipadan
- Här är jag i ett enormt fiskstim av jackfish
- Jag och en av alla sköldpaddor
- Jag och whitetip reef shark
- Sköldpadda och jackfish
- Jackfish
- Bumphead parrotfish
