Elin's journeys

Nu har nedräkningen börjat på riktigt, om 5 dagar lämnar vi Bolivia och påbörjar vår resa mot Karibien! Det känns så overkligt... Samtidigt som det ska bli skönt att lämna strejkar och allt annat krångel så vet man ju inte när man kommer tillbaka. Det känns konstigt. Jag har blivit van att titta ut genom fönstret och se Jesus-satyn, slänga toapapper i en papperskorg, inte ens försöka leta efter säkerhetsbälte i bilar, gå in inomhus med skor på och om någon säger att något ska ske nästa dag så beryder det oftast att det aldrig kommer ske. Egentligen har vi deadline på fredag men varken jag eller Maria är stressade, vilket jag aldrig hade trott om ni hade frågat mig innan vi åkte hit!

 

Sverige är ett land där allt funkar och därför tar man så mycket för givet. Om någon säger vad det kostar så är det såklart vad det faktiskt kostar, här om man är en gringita så lägger de på dubbla priset... Är ganska trött på att vara längst av alla, blekast av alla och inte förstå allt folk försöker berätta för mig. Samtidigt som jag är så tacksam över allt jag lärt mig och allt jag har fått sett. Alla människor vi har fått lärt känna på vägen... Men jag är redo för nästa äventyr och det ska bli kul att sedan få återvända till Sverige! Träffa alla jag sedan inte kommer få träffa på över ett halvår, vilket känns så sjukt! Snart åker jag igen... Men först ska jag ha en helt fantastisk sommar med min älskade familj och vänner!